Det finns en recension av Jag & min Pappa & Zlatan på Litteraturmagazinet.

Maskerna är ett effektivt sätt att skildra den sortens “assimilering” som i själva verket består av annorlundaskap och uteslutning. De kan tyckas frånta berättelsen en del av den realism som Elftorp annars eftersträvar, men samtidigt är det också en slags överrealism som belyser de inslag i vår verklighet som vi inte kan få syn på om de inte understryks och överdrivs. Ett konkret sätt att skildra något som är abstrakt för dem som slipper drabbas, men farligt påtagligt för alla drabbade.

Berättelsen om Sara engagerar med sin tunga sorgsenhet. Hon bär på sina smärtsamma minnen av att ha sett en person som stod henne nära mördas. Hon kommer till ett land som inte alls släpper in henne, som inte vill ha henne där. Elftorps seriestil bidrar effektivt till känslan med sin myckna gråhet, sina få – men mycket uttrycksfulla – färger och till synes slarviga, men i själva verket väldigt exakta linjer.

Det finns också en på Goodreads (på engelska).

This story is told in a sketchy, artistic style, and the allegorical possibilities of comics are used extensively as all immigrants in this version of reality are required to wear a mask with the Swedish flag over their faces at all times. This works brilliantly as a visual metaphor for the pressure asserted on immigrants in Sweden and in many other countries to fit in and “go native” so to speak”.

The focus on the girl and her experience means that the story never gets stuck in a political placard mode, though. And the ending of this graphic novel is very strong and emotional, and if you haven’t read the shorter earlier version, unexpected and rather unsettling.

Och här är några sidor från det första kapitlet i boken (in English here):

zlatan_b5-8 zlatan_b5-9 zlatan_b5-10 zlatan_b5-11 zlatan_b5-12